11 315 dagar

11 315 dagar

Jag har nog försökt gå ner i vikt till och från sedan jag var 12 år. Herregud! det är 31 år av mitt liv och när jag räknar efter snabbt inser jag att det blir 11315 dagar då jag mer eller mindre låtit vikten definiera mitt värde som människa. En bra period i mina smaljeans och en dålig period i vassen på badstranden. Jag lovar att tills för ett par år sedan hade jag nog testat alla metoder som fanns på marknaden. Diet varvades med att hoppa över mat för att käka en snickers eller två till lunch. Blodsockret gick upp och ner som en jojo och effekten blev en förlamande trötthet och en låg energinivå. Ett hektiskt liv med mycket både hemma och jobbet gjorde också att min stressnivå låg högt vilket inte heller hjälpte till att hålla händerna ifrån godisburken. När jag bantade blev jag istället fixerad vid vad jag inte fick äta och tänkte på mat och innehållet i nästa måltid konstant. Om jag föll till föga och åt en bit choklad var det ändå förstört så varför inte äta hela chokladkakan. Detta ruinerade varje försök att tappa några kilo under flera år och ännu värre för självkänslan, för det tär även på självkänslan att konstant ”misslyckas” med att nå uppsatt mål. Självbilden blir lidande och kroppsuppfattningen blir skev och är svår att ställa till rätta. I januari 2012 fick det vara nog, jag trivdes inte med mig själv vare sig hur jag såg ut eller hur jag kände mig inombords. Jag behövde helt enkelt ta hand om mig, bli av med en del bagage och skräp på vägen.

Jag identifierade 5 delar som behövde verka i samspel för att jag skulle må bra;

  • Vad,hur och när jag åt.
  •  Min rörelse, dvs hur fysiskt aktiv var jag?
  • Mina beteenden dvs min syn på mig själv, mitt utseende och min relation till mat och ätande.
  • Mina relationer, familj,vänner och arbete.
  • Stress och sömn, hur såg mina dagar och veckor ut?

Hur mitt ätmönster såg ut har jag redan varit inne på, det var oregelbundet och en hel del snabbmat samt massor med godis varvat med dieter på svältnivå som jag aldrig lyckades få att vara längre än en vecka. Jag har häst men just då vart hon mer en stressfaktor med sena kvällar i stallet annars vart det inte mer fysisk aktivitet än ridningen. Jag var inte nöjd med hur jag såg ut, begränsade mig själv utifrån dagens form och sköt upp mycket tills den dagen jag skulle vara tillräckligt smal. Belönade mig med mat,tröståt eller helt enkelt åt när jag hade det tråkigt. Sa ja till allt och alla, var med överallt, det ena uppdraget efter det andra, en full kalender men inte riktigt närvarande någonstans.Heltidsjobb med pendling,fyra tonårsbarnbarn i en nybildad familj och häst. Sent i säng och upp tidigt, rutiner och planering. Insåg att i stället för att livet fyllde mig så tömde det mig. Jag räckte inte till vare sig för mig själv eller andra och den känslan av otillräcklighet lade jag inombords.

Jag behövde hitta energi och styrka!

Började söka information om kosten och kom i kontakt med LCHF eller lågkolhydratskost som det kallas. I januari lade jag om kosten, inspirerad av LCHF´s förespråkare som till exempel Anna Hallen, Kostdoktorn och inte minst en suverän blogg och bloggare som gett mig massor av inspiration www.56kilo.se  och som drivs av Åse Falkman Fredrikson som genom sin blogg visade mig att det inte behöver vara svårt och att möjligheterna är fler än hindren. Att lägga om kosten gjorde också att jag åt regelbundet, minst 3 måltider per dag och jag åt mig mätt. Eftermiddagsdipparna försvann och efter några dagars omställning när kolhydraterna försvann så mådde jag prima. Jag gick ner 5 kilo under 4-5 månader ingen snabb minskning men den här gången är skillnaden att jag försökte hitta en livsstil inte en diet. Jag har sedan dess legat still på den här vikten dvs ett år nu. Jag äter inte strikt LCHF, det slinker ner någon frukt ibland, någon brödbit på helgen och jag äter en pasta eller en pizza om andan faller på. Fast det gör den sällan.

Elvis, vår hund kom in i mitt liv i samma veva och även han fick order om att tappa några kilon av veterinären. Så promenader med hunden blev starten på min fysiska aktivitet. Även löpning rekommenderades så sagt som gjort Elvis och jag släpade varandra runt 2.5 km slingan. Jag som tyckt att löpning var för de som inte hade något bättre för sig fann efter ett tag att jag längtade ut. 5 km några gånger i veckan och hundpromenader har bättrat min fysik avsevärt och hjälpt mig reglera vikten.

Mönster och beteenden då undrar ni? ja jag har blivit medveten om att jag använt mat som belöning,tröst och som stressdämpare. Första steget var att se vilka associationer jag gjorde runt mat och därefter ersätta belöningen med annat, sluta trycka ner känslor och våga säga nej och prioritera. Jag har slutat belöna mig med mat och jag äter inte heller rutinmässigt så fort jag är stressad. Jag jobbar på att känna efter och våga säga nej och prioritera. Att meditera och att yoga hjälper mig att lättare hitta ett fokus och att komma närmare min inre kärna. Det för mig tillbaka när jag fladdrar iväg.

Jag arbetar aktivt med att stärka mig, att vara nöjd med mig själv och att vara sann mot mig. Där har jag kommit en bra bit på stigen.

11 315 dagar är en evighet och jag kan sörja all den energi och all den kraft som jag använt till att förminska mig och fundera på antal kilon,lårens storlek och om jag duger.

Insikt är dock första steget mot förändring och jag är tacksam över de insikter jag får och lovar att vårdar dem ömt.

Peace/Pia

Stigen kan ibland kännas lång
Stigen kan ibland kännas lång

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *