Browsed by
Tagg: inre resa

Intention för 2019

Intention för 2019

En dag i stillhet.

Att sätta en intention. En riktning man önskar och vill att livet skall gå åt. En vilja till att fylla de 365 dagar vi har 2019 med det som räknas. En dröm och en vision om hur uppfylla det som man innerst inne vill och vill göra. Sedan kan man kalla det nyårslöften eller nyårsmål eller det som känns bäst . För mig blir mål till prestation och det är på sätt och vis också viktigt att ha i vissa aspekter av livet då möjligheten att mäta effekterna av något. Jag kommer att sätta mål med delar av mitt företagande för att kunna utvärdera men inte när det gäller livet och intentionen för hur jag önskar att 2019 ska forma sig.

Det här året är speciellt för mig. Jag fyller 50 år, har lika nära till 100 år som tiden då jag var nyfödd. Känns det stort? Ja på sätt och vis för det känns inte som det finns all tid i världen längre att förverkliga drömmar och idéer. Jag uppfattar att jag kommit i en ålder när en del av omgivningen förväntar sig att man skall vara, göra och bete sig på ett visst sätt. Jag befinner mig inte där mentalt. Det finns så mycket jag är nyfiken på och vill prova, människor att träffa, platser att se och möjligheter att ta tillvara på. Det kommer att prägla detta året på många sätt.

Härlig känsla att öppna 2019 års almanacka med 365 nya dagar. Oskrivna blad med möjligheter och utmaningar. Dagar att ta tillvara och vårda.

Min intention 2019

Att leva som jag lär

Fortsätta lyssna på min inre kompass och fortsätta att våga följa min dröm. Våga stå kvar när alla tvivlar inklusive mig själv.

Ha modet att ta ett steg fram när ryggmärgsreflexen vill att jag skall gömma mig.

Bejaka friheten.

Bejaka nyfikenheten, på resor, i möten mellan människor, i relationer, via upplevelser e.t.c.

Hälsa, ta hand om mig,min kropp, själ och ande så att jag orkar glittra. en stark kropp och knopp.

Tjäna pengar, att kunna leva på det jag gör och ta ut lön.

Ledord

MOD

FRIHET

HÄLSA

Välkommen 2019 nu kör vi!

Ödmjuk inför livet

Ödmjuk inför livet

En ”långis” med hundarna avslutar min kväll. Ett bra sätt att rensa huvudet ifrån dagens alla intryck. Njuter av solens sista strålar och mitt sällskap.

Efter ett par dagar med en gnagande irritation så släpper jag den känslan och
går vidare. Bara jag har ansvar för mina känslor och har någon trampat över dem så är det bara jag som kan sätta stopp och markera. Lämnar det åtsidan och…

Avslutar istället min kväll i tacksamhet.
Tacksam över att få vara frisk, tacksam över att mina nära & kära är friska,tacksam över att vara älskad, tacksam över att få leva ett liv där allt är möjligt.

Vad är du tacksam över?

20130502-214544.jpg

11 315 dagar

11 315 dagar

Jag har nog försökt gå ner i vikt till och från sedan jag var 12 år. Herregud! det är 31 år av mitt liv och när jag räknar efter snabbt inser jag att det blir 11315 dagar då jag mer eller mindre låtit vikten definiera mitt värde som människa. En bra period i mina smaljeans och en dålig period i vassen på badstranden. Jag lovar att tills för ett par år sedan hade jag nog testat alla metoder som fanns på marknaden. Diet varvades med att hoppa över mat för att käka en snickers eller två till lunch. Blodsockret gick upp och ner som en jojo och effekten blev en förlamande trötthet och en låg energinivå. Ett hektiskt liv med mycket både hemma och jobbet gjorde också att min stressnivå låg högt vilket inte heller hjälpte till att hålla händerna ifrån godisburken. När jag bantade blev jag istället fixerad vid vad jag inte fick äta och tänkte på mat och innehållet i nästa måltid konstant. Om jag föll till föga och åt en bit choklad var det ändå förstört så varför inte äta hela chokladkakan. Detta ruinerade varje försök att tappa några kilo under flera år och ännu värre för självkänslan, för det tär även på självkänslan att konstant ”misslyckas” med att nå uppsatt mål. Självbilden blir lidande och kroppsuppfattningen blir skev och är svår att ställa till rätta. I januari 2012 fick det vara nog, jag trivdes inte med mig själv vare sig hur jag såg ut eller hur jag kände mig inombords. Jag behövde helt enkelt ta hand om mig, bli av med en del bagage och skräp på vägen.

Jag identifierade 5 delar som behövde verka i samspel för att jag skulle må bra;

  • Vad,hur och när jag åt.
  •  Min rörelse, dvs hur fysiskt aktiv var jag?
  • Mina beteenden dvs min syn på mig själv, mitt utseende och min relation till mat och ätande.
  • Mina relationer, familj,vänner och arbete.
  • Stress och sömn, hur såg mina dagar och veckor ut?

Hur mitt ätmönster såg ut har jag redan varit inne på, det var oregelbundet och en hel del snabbmat samt massor med godis varvat med dieter på svältnivå som jag aldrig lyckades få att vara längre än en vecka. Jag har häst men just då vart hon mer en stressfaktor med sena kvällar i stallet annars vart det inte mer fysisk aktivitet än ridningen. Jag var inte nöjd med hur jag såg ut, begränsade mig själv utifrån dagens form och sköt upp mycket tills den dagen jag skulle vara tillräckligt smal. Belönade mig med mat,tröståt eller helt enkelt åt när jag hade det tråkigt. Sa ja till allt och alla, var med överallt, det ena uppdraget efter det andra, en full kalender men inte riktigt närvarande någonstans.Heltidsjobb med pendling,fyra tonårsbarnbarn i en nybildad familj och häst. Sent i säng och upp tidigt, rutiner och planering. Insåg att i stället för att livet fyllde mig så tömde det mig. Jag räckte inte till vare sig för mig själv eller andra och den känslan av otillräcklighet lade jag inombords.

Jag behövde hitta energi och styrka!

Började söka information om kosten och kom i kontakt med LCHF eller lågkolhydratskost som det kallas. I januari lade jag om kosten, inspirerad av LCHF´s förespråkare som till exempel Anna Hallen, Kostdoktorn och inte minst en suverän blogg och bloggare som gett mig massor av inspiration www.56kilo.se  och som drivs av Åse Falkman Fredrikson som genom sin blogg visade mig att det inte behöver vara svårt och att möjligheterna är fler än hindren. Att lägga om kosten gjorde också att jag åt regelbundet, minst 3 måltider per dag och jag åt mig mätt. Eftermiddagsdipparna försvann och efter några dagars omställning när kolhydraterna försvann så mådde jag prima. Jag gick ner 5 kilo under 4-5 månader ingen snabb minskning men den här gången är skillnaden att jag försökte hitta en livsstil inte en diet. Jag har sedan dess legat still på den här vikten dvs ett år nu. Jag äter inte strikt LCHF, det slinker ner någon frukt ibland, någon brödbit på helgen och jag äter en pasta eller en pizza om andan faller på. Fast det gör den sällan.

Elvis, vår hund kom in i mitt liv i samma veva och även han fick order om att tappa några kilon av veterinären. Så promenader med hunden blev starten på min fysiska aktivitet. Även löpning rekommenderades så sagt som gjort Elvis och jag släpade varandra runt 2.5 km slingan. Jag som tyckt att löpning var för de som inte hade något bättre för sig fann efter ett tag att jag längtade ut. 5 km några gånger i veckan och hundpromenader har bättrat min fysik avsevärt och hjälpt mig reglera vikten.

Mönster och beteenden då undrar ni? ja jag har blivit medveten om att jag använt mat som belöning,tröst och som stressdämpare. Första steget var att se vilka associationer jag gjorde runt mat och därefter ersätta belöningen med annat, sluta trycka ner känslor och våga säga nej och prioritera. Jag har slutat belöna mig med mat och jag äter inte heller rutinmässigt så fort jag är stressad. Jag jobbar på att känna efter och våga säga nej och prioritera. Att meditera och att yoga hjälper mig att lättare hitta ett fokus och att komma närmare min inre kärna. Det för mig tillbaka när jag fladdrar iväg.

Jag arbetar aktivt med att stärka mig, att vara nöjd med mig själv och att vara sann mot mig. Där har jag kommit en bra bit på stigen.

11 315 dagar är en evighet och jag kan sörja all den energi och all den kraft som jag använt till att förminska mig och fundera på antal kilon,lårens storlek och om jag duger.

Insikt är dock första steget mot förändring och jag är tacksam över de insikter jag får och lovar att vårdar dem ömt.

Peace/Pia

Stigen kan ibland kännas lång
Stigen kan ibland kännas lång